Hej!

Idag är en stor dag för mig, idag firar jag 8 månader som nykter och drogfri. Vilket känns helt magiskt, från att ha varit nere i mörkaste dalen i början av detta året med mina antidepressiva, cociliana, en tillfällig snubbe som funkade lite som en ersättning för att fylla ett tomrum i pausen med min nuvarande sambo. En snubbe som kändes "bra" typ då, om ens det. Så är jag här nu, helt fri och clean ifrån skiten. Det känns så sjukt bra, så magiskt på så många sätt. För de som inte varit där och kravlat i den skiten själva så låter inte 8 månader som mycket men till och med en endaste timme är enormt för den som tidigare har varit slav under drogerna oavsett hur länge, hur ofta, hur mycket. Det är en enorm seger för mig att sitta här nu och inse att den här gången har jag faktiskt klarat min drogfrihet helt utan små undantag hit och dit, jag har varit helt klar i huvudet och inte tagit till något supplement för att komma bort lite i huvudet. Så för detta är jag enormt stolt, glad över att vara jag och nästan lite mallig haha. Vilket jag tycker att jag har all rätt att vara, jag har ju bevisat återigen för mig själv att jag klarar mig själv utan ett skit, jag klarar mig utan att vara helt avstängd och likgiltlig inför mig själv och min omgivning.

Nu sitter jag här, mår bra och är helt klar med vart jag är påväg i mitt liv. Jag blir mamma om ca 4 månader, vilket är så stort, häftigt, omvälvande och jag tänker på det med en skräckblandad förtjusning. Mest för hur jag tänker på att jag kommer skydda vår lilla med allt som står i min makt och jag är skräckslagen för hur jag ska kunna skydda vårt barn ifrån att hamna snett, hur jag ska skydda vårt barn från att bli retad eller mobbad eller annat som hönsamammor är rädda inför. Sånt är väl normalt tänker jag, att tänka på. Jag ska ge allt för dig, min ängel. För jag vet att precis som winnerbäck sjunger att "den vackraste stunden i livet var den när du kom.." Jag vet att det är så det kommer vara, jag väntar så ivrigt på dig min lilla prins, min ängel. Varje gång jag känner en spark, så blir jag varm inombords. Varm för att ha fått denna gåva att få bära på ett barn, då jag vet att det är många som drömmer om just det och inte får den chansen av olika anledningar. Du är ett mirakel i mina ögon, jag trodde att inte jag kunde bli gravid för att jag har blivit itutad av min ena syster att jag var sjuk precis som hon. Det visade vi tillsammans att det inte var sant, så för mig är du mer än ett mirakel, du är hela min värld redan innan du ens är född. Jag ska kämpa varje dag för att få dig att inse att du är det, varje dag. Jag älskar dig min kära son, nu och alltid.

Blir alldeles känslosam här borta, kan inte komma över detta stora mirakel som sker i mitt liv. Allt är så stort, mäktigt, häftigt, enormt och breathtaking. Det är väl såhär det känns att komma på vad meningen med ens liv är, min är att skaffa en familj. Komma vidare på det sättet, vilket jag inte trodde eller tänkte för några år sedan då det värsta jag kunde göra enligt mig själv var att sprida mina hemska gener vidare. Nu är det de bästa beslut jag tagit, den morgonen när jag gick upp helt sömnig och håret på ända och kissade på stickan som visade ett plus. Den morgonen jag trodde att jag inte ens var gravid, då jag hade "gett upp" den tanken. Jag minns det, virvelvinden av lycka, värme och överväldigande känslor bara spred sig i min kropp när jag såg hur det sakta men säkert visade ett plus på stickan. Jag hoppade upp från toaletten och låste upp dörren med byxorna nere vid anklarna och skrek "älskling jag är gravid", han satt helt nyvaken på soffkanten och visste inte ens om att jag skulle göra detta testet då jag inte ville "jinxa" det eller rättare sagt var det ett minus ville jag bli besviken själv antar jag. Han studsade upp och utbrast "men det visste jag väl", som att det var de självklaraste jag hade sagt någonsin, som att himlen är blå och att solen går upp varje dag. 

Så nu sitter jag här, gravid och fyller snart 26 år om typ två dagar. Men vad gör det, för jag har aldrig känt mig så ung och levande som nu, knäppt nog. Vissa dagar känner jag mig tung och trött som en blåval, men idag är ingen sådan dag så därför omfamnar jag den så hårt jag bara kan. Kärlek, det är de jag känner idag, kärlek till mig själv och livet som växer i mig. Så nu ska jag fortsätta glo på serien Skam som jag upptäckt tack vare en vän, om ni som läser detta inte sett den SE DEN! 

Ha en fin helg alla därute, de ska jag och prinsen ha. Kärlek! 

Godmorgon!

Såg mitt sista inlägg här, mycket har hänt i mitt liv sen dess kan jag ju intyga om. Jag hade slutat med antideppressiva sist jag skrev, dem ligger fortfarande på hyllan och mår bättre än innan faktiskt. Jag var nybliven ledsen singel då, det är jag inte längre då jag och mitt ex är tillsammans igen sen dess i princip. Det funkar bättre nu än det har gjort tidigare, mycket har hänt i hans liv också då hans mor valde bort sitt liv i September och han hittade henne. Det har varit rätt omtumlande och känsloladdat sen dess, jag har knappt insett det och han har ju såklart det men är trasig ändå såklart. Så det är tungt, men det börjar lätta lite nu oavsett. Vi fick placera om hennes hund och katt till min bonusfamilj, där dem as we speak har det skitbra. Känns jätteskönt, ska hälsa på dem någon dag är väl tanken, när vi hittar orken och tiden. Jag har även goda nyheter mitt i all röra, det är att vi ska bli föräldrar i Maj, så jag är i 5e månaden nu och är så lycklig. Känns jätteläskigt och stort samtidigt som jag har en bra känsla i kroppen, det är ju så det är vid större förändringar i livet. 

Sedan är jag nu idag påväg till skolan, för allra sista dagen sen så är jag officiellt färdig och diplomerad undersköterska. JAG KLARADE DET! Alla tårar, all frustration och ilska, all stress och allt annat pressande har äntligen lönat sig. Så nu ska jag dit en stund för avslutning med klassen, tacka för mig och gå vidare i livet. Känns fantastiskt! Därefter kommer min morbror och hans fru + min kusin på besök hos oss, passar på att klämma in de innan jul, ska bli mysigt. På jul har vi inget direkt planerat, men det blir nog lugnt och skönt hoppas jag på. Så de är väl lite vad som händer, såg även att jag lagt ut tidigare en bild på min lilla katt bebis Laban, nu är han gigantiskt och världens bästa och fisförnämaste herre. Lägger upp en liten bild på han här med. Önskar alla en God Jul och en god fortsättning!

Min trogna pluggkompis, legat vid min dator i timtal när jag skrivit på tentor och annat tidskrävande.. 

God afton!

Jaha, här sitter jag i mina djupa tankar, singel igen. Eller något, jag vet inte ens själv vad jag sysslar med, de e i princip så jag nästan skrattar lite åt mig själv, men det skrattet förvandlas lätt till tårar. Nu såhär i efterhand, sen senaste inlägget, ja jag la ju denna killen på hyllan och tog tillbaka mitt ex igen för 511e gången, för de skulle ju bli annorlunda ni vet? Ja, alla vet ju hur resten av den storyn slutar, så de är färdigt där nu, jag ruttnade slutligen på honom och blev arg jag kände bara att jag har ingenting att förlora längre, fan så skönt så allt jag någonsin velat säga och känt, tyckt och tänkt bara åkte ur mig. Kändes fantastiskt, jag kan säga ifrån det kan jag. Så nu är jag singel som sagt, det är UNDERBART faktiskt, bara rå om mig nu och ingen annan.

Mitt i min egen tid här nu så har jag tagit tag i mitt verkligen, gjort de jag vill, måste och borde vare sig de e roligt eller ej. Jag har grejjat iordning här nu, fått nytapetserat här av en målarbrud från kommunen, hon fixade så fint både  i sovrummet och vardagsrummet, trädtapeter typ i sovrummet med silvergrå och vitskimrande träd på gräddvit bakgrund, ÄLSKAR mitt sovrum. Vardagsrummet har lite diskreta liljor typ, också gräddvit tapet. Sedan kommer någon snubbe och slipar upp parketten här nästa vecka i vardagsrummet, gott! Sedan har jag gjort något jag aldrig har gjort tidigare, som jag inte trodde jag skulle klara av heller. Jag målade hela köket och min hall (väggar och lister) vitt, med färg jag fått gratis av det hyres bolaget jag har, så jag kirrade den biffen med att spackla, rengöra väggar + lister, maskerat och målat lister, tagit bort maskering och maskerat igen och målat väggar, tagit bort maskering rättat till där det blev ojämnt, ja ni fattar en sjukt väldans massa jobb. Men såhär i efterhand, när jag ser resultatet är jag så stolt och nöjd över mig själv, jag fixar ju allt jag! Det är skönt att ha kvitto på, så det kommer jag leva på länge!

Jag har mitt i all smet lagt medicinerna på hyllan, mina antidepressiva då alltså, tar bara typ en atarax eller lergigan om jag verkligen inte kan sova eller har för grov ångest. Men de e ju bara 3 dagar utan det nu, så de blir lite ostadigt ett tag till, kan det vara värt kanske? Vill inte ha den här förvirringen som psykofarmaka faktiskt ger, ingen koll på tidsperspektiv alls minns till exempel inte  hur lång tid som jag har tagit min medicin eller när jag hade ett återbesök hos läkarn angående medicinen, var jag lägger saker jag går bara runt och letar letar och återigen letar till förbannelse. Så det kan nog bli bättre, får se och avvakta, i värsta fall får jag ju börja igen på lågdos, får se.

Oavsett så försöker jag omge mig med bra människor, har en särskilt god vän som jag pratar med dagligen, hon har koll, är vis och har mycket erfarenhet kring mycket jag går igenom och har gått igenom vilket är så skönt! Så det är gott att ha en så bra vän nära, sedan har jag ju alltid min fina syster som jag ska åka hem till senare och hjälpa till lite hemma hos dem, då dem snart ska flytta till en ny större lägenhet, då det kommer en liten till där, så jag blir ju moster igen för 2a gången. Magiskt. Så det ska bli mysigt, bara komma dit till dem och bara vara, ta det lugnt och inte något krav på att jag måste prata, skönt. Sedan ska vi åka tillsammans ut till en vän till mig och äntligen hämta min efterlängtade misse, min lille kattpojk, de ska bli så underbart att ha en liten snutte katt här. Höra när han kurrar, de små tassarna som trippar på golvet och kattbebis lukten. Längtar ihjäl mig. Så det är mycket gott som kommer här i mitt liv, bara jag som är i lite obalans just precis här och nu, men det kommer bli bättre de vet jag. 

Nu ska jag ta en liten natta macka, försöka sova!

God Natt!

Lille prick rumpan längst till höger är min här om typ två dagar, ofattbart, ska bli kattmamma!

God afton!

Jarrå.. nu e vi här igen, med ångest upp till öronen och en jävla massa insikter på tok försent, några sårade på vägen och några jag var tvungen att lämna kvar på vägen.. De blir väl bäst så.. Jag orkar inte ens gå in på varför egentligen, för jag har gått igenom det i mitt huvud en miljon gånger redan, han pressar och pressar, övertolkar, misstolkar, tar det personligt, gör så jag tar det personligt, blir elak, ber om ursäkt utan att veta varför han gör det, kastar skit på mig, samlar på sig skit för att "pile it up and throw it all over me", typ så ja, säger att jag är problemet, att allt handlar om mig, att jag är drama queen, att jag pissar snett på honom, stöter bort honom, kastar skit på honom. För det är inte han, nej inte en chans att han har gjort någonting fel, jag ber om tid-får ingen tid utan blir kvävd istället väljer att sova ensam i en annan säng här hemma en natt för jag behöver andrum liksom ja det är okej får höra sen att stackarn trott det var han som gjort något fel tagit även detta personligt och gått upp och spytt inte en utan två gånger den natten-shit for real har du vart värst här med jävla martyr.Men gissa vad när det väl kommer till kritan-nej då behöver han tid, han vill lösa allt-hjälpa mig-stötta mig-finnas där tar mod till mig och berättar om min problematik att jag förmodligen har ADD har tidigare papper på en ADHD diagnos och förklarar sakligt hur jag funkar då vet han inte vad han ska göra med den informationen-ordaggrant citerat,eller hur han ska bete sig kring mig då behöver han tid och lista ut det som jag vore rubiks kub.

Men nej nej oavsett vad jag säger eller förklarar så vill han ha facit i hand innan han ens har lärt sig hur jag fungerar-varför berättade jag ens någonting från början? För inte bara att han ska ha alla svar innan han gjort sig "förtjänt" utav dem nej de får han inte bara så för han förstår mig inte för fem öre-för att allt jag introducerar för honom-allt jag berättar om eller snackar kring är heeeelt nytt det är som att jag kommer från en helt annan planet seriöst. På toppen av detta så sätter han sig in i och sedan på tvären när han "tvingar mig" mer eller mindre att välja bort mitt ex som är en av mina närmsta vänner oavsett vad vi gått igenom så är han verkligen en underbar vän sen snart 4 år och det finns ingen som känner mig så djupt som honom-detta krävs av honom efter vi har känt varann i knappt en månad fast att han säger i början att han förstår mig att vi pratar och hade nog gjort de själv om något av hans ex hör av sig. Jag pratar med mitt ex och träffar honom en gång som en vän utomhus-det tar hus i helvete han kan inte förstå hur jag kan vilja prata med någon som fått mig att må dåligt? Hallå jag är en av de få som kanske kan och klarar av att vara vän med ett ex kan bero på den starka vänskap vi byggt under vår relation och den är inte borta oavsett om vi inte är tillsammans. Detta kommer från en kille som har haft 9 månader som längsta relation och är något av en expert här i relationer eller, det är för fan omöjligt att spendera nästan 4 år ihop och allt är skit visst han fick mig och må dåligt stundtals och det var nog ömsesidigt det med. Nej då blir det genast jävligt obekvämt trots att jag tydligt säger att jag inte känner likadant för mitt ex längre fuck vilket avtändande osäkert beteende.

Han säger från början när jag berättar om min missbruksproblematik och förklarar tydligt för honom om att ska vi bli seriösa så kommer jag inte acceptera vare sig fylla eller droger här hemma eller knappt allmänt och han kontrar med att han inte skulle välja en piss drog eller supkväll för mig bara han får träffa "gubbarna o ta en bärs typ nån gång ibland"- så fort han blir ledig och har haft en tuff vecka jag stöttat honom i-nä då ska han på "bio" med grabbarna-super skallen i bitar kollar på bion-istället för att kanske nä jag vet inte välja att vara nykter och se på bio eller umgås med mig? Det var inte så att han inte bjöd med mig, men hade en magkänsla som inte var bra kring det och sa nej dessutom hade jag en tenta och skriva på i helgen-när jag konfronterar och säger ärligt att när du gör si och säger så ja då väcker du mycket i mig skulle du inte bara på bio? Nä då jävlar hoppar vi in i försvarsposition skitkastar mästare personligheten en av många han faktiskt har, trevligt , jajemen för då minsann då kväver jag honom, jag frågade vart han såg mig i det sammanhanget fulla på en bio-nä hade jag vart med hade 3 vart onyktra och 5 nyktra som att det räddade något-när jag förklarar att jag inte kan umgås med alla som är fulla utan jag blir triggad och vill supa ja då undrar han varför jag är ute med min vän-jo för att umgås med en av de få vänner jag orkar att umgås med när hon är full för jag blir aldrig triggad kring henne då hon backar upp mig och min nykterhet till tusen liksom-jag undrar igen då hur de egentligen umgås nä då är det tydligen så dem gör när dem träffas-super och umgås-i mina öron försvarsställning och ett gött gäng med suparpolare sånna jag har dumpat av här och där på vägen för det där är fan inga vänner i slutet av dagen ändå-inser att det knappt är ett års skillnad mellan oss och han har inte insett en såpass enkel sak här i livet ännu herre-min-jävla-jag-vet-inte-ens-vart-jag-ska-finna-några-ord.

När jag försöker prata med honom och lära känna honom och försöker fan allt jag kan för att finnas för honom-vi tar det inte nu, vi tar det imån istället, jag orkar inte prata om det- kontrar med att när allt kommer om kring så är jag självcentrerad jadå allt handlar om mig och kastar sitt bajs i mitt ansikte om att jag aldrig finns för honom och frågar hur han mår,what to da fucking fuck? Det stannar inte ens där för att det känns precis som att han ser varje chans att få mig att se dum ut, framstå som bättre och smartare än mig eller varför inte berätta pinsamma saker om mig eller hur jag betett mig vid något tjaffs eller varför inte berätta om vårt tjaffs imorse samma dag som han träffar min familj asså vi snackar några få timmar efter vi tjaffsat och knappt löst det håller skenet uppe tjaffs ja de, de väljer vi att trycka i hennes ansikte framför hennes systrar med familj för det var ju lite roligt ändå eller älskling????Hah, håna mig och jag stampar dig i ansiktet, samma sak här han förlöjligar mig framför min familj och även bland hans vänner-lyfter detta med honom nä då är det han som har ont i själen inte för det jag sa till honom utan för att jag var den som sa de om honom hur många på vägen har bara kastat han som en varm baj innan för ett sådant narcissistiskt beteende är skrämmande och avtändande så in i jävla helvete -asså låt mig bara smälta de sex små magiska orden att "jag kom åt en öm punkt" well wont you cry me a river baby boo? Sedan efter allt det här när jag fortfarande inte har pratat färdigt om det-nej då är det minsann mig det är fel på igen vi kör den reprisen igen men nu heter den att "jag ältar det och vill inte släppa saker att jag bara ALDRIG kan släppa saker", ja den precis den reprisen,jag menar de är jävligt legit att säga att jag ALDRIG kan släppa saker efter en månad för vi har ju känt varann för ALLTID eller? Han går och gnäller över att andra vart otrogna mot honom-är otrogen själv back in da good old days mot en tjej han va på g med, kunde vart mig liksom och de är tamejfan alltid aktuellt oavsett hur längesedan det var för har man kunnat göra så själv mot andra det spelar ingen roll hur eller vad eller när det är principsak i detta fallet när det väl kommer fram att de sveket han fått vara med om var ett resultat från något han tidigare också hade gjort. Sedan är det ett annat faktum och det är att karma biter dig i ditt lögnaktiga, dubbelmoraliska och two faced arsle också tids nog ska du se lilla hjärtat, berättar nothing nada ingenting alls om sig själv-nej vill jag veta något ska jag antingen gissa mig fram eller fråga "ja då ska du se att jag alltid svarar.." Nu så känns stenen lite lättare i bröstet, lämnar detta vidare och undrar om det står i min panna "någon som vill spela spel????"

Nä jävlar.. Asså på fucking riktigt, blev arg av att ens skriva ner allt och när jag tänker till så finns det säkert mer.. Spelar ingen roll längre.Jag är färdig med detta asså vi snackar

FÄRDIG,DONE,FINITO,OVER. 

Men annars då, då är det bra, eller?

Kids-lillebror, storebror, lillasyster eller vad fan du än är bli inte som jag!

Kände mig tvingad att tilläga att fa-an vad ledsen jag är att jag trampade dig på en öm tå eller en öm punkt när du stampat runt med spikskor över hela mitt jävla jag på så kort tid, det är tamejfan nytt rekord, så grattis min vän du vann schack fucking matt.

GODNATT!!!

God eftermiddag!

Ja, idag är ännu en koma dag, mina mediciner säger jag bara..Så fort jag är ledig, sover jag till två-tre på dagen, livsfarligt de här..Sedan var jag tydligen lite mindre trevlig mot min fina man jag träffat nu,jag hade nekat honom en kram imorse innan han skulle till jobbet och blivit skitsur när han försökte krama mig och sagt "sluuuuta jag är fan skittrött asså lägg av.." Shit, jag fick ju förklarat för honom att jag sov, för jag har inget minne av detta..Usch..Så jag överväger om det verkligen är så käcka mediciner egentligen,ska kolla närmare på vad de har för biverkningar de där lergiganen, för det är inte kul och känna att jag inte är med riktigt,är otrevlig i sömnen,drömmer sjuuuka och verkliga drömmar,vaknar inte när någon går in i lägenheten och ska greja,så de e ju att väga de positiva med de negativa i detta, skönt är ju att jag får sova ostört, men till vilket pris egentligen? Ja de är ju den större frågan..

Men men, idag är allt på halvfart, är inne på min andra stora mugg med kaffe och är inte vaken ännu..Tänkte försöka mig på lite tenta skrivning innan min fina kommer hit, får se hur de går..Är rätt otaggad på att gå upp så jäkla tidigt imorgon,meeen kanske kan tigga till mig skjuts till jobbet imån bitti huuuhuu.. Ja de ordnar sig säkert, allt löööser saj.Typ..Vill jag försöka pränta in i skallen iallafall..Var med om det roligaste igår kväll, vi skulle gå på bion, djungelboken i 3D såklart, så stressat rusar vi in på fel bio, saken är ju dock denna att vi upptäcker detta efter ett par minuter när vi inser att den långa trailern var någon helt annan film, så vi skyndar ut och jag med mitt pokerface garvar som en idiot, ramlar nästan två gånger nerför trapporna..Sedan när vi kommer rätt, börjar en tjej som jobbar där berätta att vi ska tänka på och slänga skräpet efter oss och inte glömma våra värdesaker,precis när hon säger det sistnämnda inser jag att ja har glömt min skinnjacka inne i den andra biosalongen varpå den bästa killen ever springer och hämtar den och hinner in precis när filmen börjar..Herregud säger jag bara, jag har inte garvat så mycket på länge..Jäkla röriga hjärna jag har! Jaja..Nu,tenta för fan..Ha de gott därute allihop!

Hej då!

Hejsan!

Nu har väl saker och ting ändrats, rätt så mycket också.. Såg mitt senaste blogg inlägg, hur kasst jag mådde.. De är snart en månad sen, två dagar efter att jag la upp de här inlägget i April, då träffade jag en person som vände upp och ner på hela mig och min föreställning om en värld..Sjukt..Som om de var meningen på nått sätt, jag kan inte värja mig, motstå, knuffa bort, försvara mig, jaga bort det..Jag kan bara omfamna det, med varje centimeter av mig, så sjukt jävla häftigt..Den här killen, han är som precis som mig, fast i mans form, så jag har nästan en relation med mig själv känns de som..De tycker jag är grymt, för de finns inga frågetecken, vi kan retas tills den andre blir knäpp för ingen av oss har fel inte ens när vi verkligen har det, så jag vill bara slå ihjäl honom samtidigt som jag inte kan stå ut utan hans närhet..Helt sick..Jag tror att jag håller på och bli kär, de känns helt underbart, men samtidigt så är jag livrädd? jävla rädslor, men ja håller mig alltid på min vakt, speciellt om någon fångar upp mig och mitt intresse bara sådär..Då kommer alla försvarsmekanismer upp som en hel arme, väntar på strid..

Sjukt, hur trasig han gjorde mig, trots allt hade vi lång tid ihop som var stundtals bra,men han förstörde mig på många sätt..Kraftigt också..Sen visst, jag hade kunnat vända och gå, när den första hatiska handflatan föll på min hud, minns fortfarande hur ont det gjorde..Jag hade kunnat gå då..Men jag trodde att felet låg hos mig, hade jag bara lite mer tålamod, tänkte på vad jag sa, tog hand om honom, fanns där o pratade när han behövde mig, då skulle allt bli bättre..Eller att jag tog hand om honom när han var full, påtänd eller bara ledsen, städade upp efter han hade rivit lägenheten.. Ja då, kanske då.. Näe, säger jag bara.. Aldrig mer..Aldrig mer.. De är mitt mantra just nu..Spelar ingen roll vad han säger eller gör..Jag vill aldrig känna sådär igen, aldrig vakna och inte veta när jag får träffa honom nästa gång, gissa hur länge han är borta nästa gång han går när vi bråkat, vänta på att han ska höra av sig, alla som frågar om jag vet var han är..Fan heller..Jag måste ta tillbaka mig själv nu, för det är enligt mig det som räknas..Jag jag och återigen JAG.

Så med det sagt, så tar jag de lugnt, tar varje dag som den kommer..De här kommer bli bra, känner redan nu att jag mår bättre dag för dag.. Så får de vara.. Medicinerna har börjat verka för mig, på riktigt..Är dock väldigt trött ännu, vaknade seriöst inte när en man gick in i mitt badrum och grejjade, hörde bara helt plötsligt ljud och fattade att nu borde jag vara tyst eftersom han garanterat vart där en stund..Tur att sovrums dörren var stängd..Sjukt dålig vakthund är jag..Men de blir bättre säger dem, tröttheten ska släppa..Väntar mest på en samtalskontakt snart, så jag får prata av mig lite..Men de kommer, jag har tid nu, tid för mig själv..

Nu ska jag skriva på min tenta och dricka kaffe & lyssna på musik resten av dagen..Må bäst alla därute!

Hej då!

Hej!

Ja, vet knappt vart jag ska börja, vad jag ska skriva..Har ba fett mycket ångest här borta, mitt i natten ensam i min lägenhet. Saknar dig, din närhet, din värme, hur du tar i mig, hur du ser på mig och hur du ler mot mig eller bara garvar när jag gjort nått som bara blev helt skevt, ja, jag saknar oss. Men det jag saknar mest, är minnena av oss. Hur vi en gång varit, vad vi var i slutet det var nog inte helt vi, för jag hade redan tagit flera steg åt sidan, bort från dig. För att skydda mig, från att bli mer sårad och sviken, jag ville bara inte ha mer ont inombords, förstår du? Jag orkade inte bara. Så nu sitter jag här, ensam. Med mina jävla antidepp och ångest mediciner och är ångestfylld och  deppig, way to go hey ho, ja så känns det. Men jag vet att det vänder, för det har gått 8 dagar sen jag påbörjade den här medicineringen, jag var på akutpsyk igen, hon gav mig atarax, ja mot ångesten då. Sen sa hon åt mig att gå hem, ta det lugnt och ta mina mediciner,lägga mig. Så ja, jag skulle egentligen lagt mig för 4 timmar sen enligt läkarn. Fan dumt detta vända dygnet och allt, det hjälper ju inte heller. Men jag har tagit mina mediciner nu, så ska lägga mig strax ändå. Rörigt inlägg, har så mycket i mig att jag måste få ha min ventil, här då. Skriva ur mig all skit, inte lasta andra med den typ,så ah. Det var väl det, jag är mycket liten ikväll, får hoppas på en bättre dag imån kanske. Nu ska jag fan lägga mig asså, jäkla nattsnurr.

Godnatt!

Hejsan!

Ja herregud, som jag sökt efter just min egen blogg, tänker aldrig erkänna hur lång tid det faktiskt tog mig att "aha,jag kan nog hitta den, om jag skriver i min mailaddress i den där bortglömt användarnamn rutan ni vet?"...Ja,så långt tänkte inte jag i vilket fall, vilket kan vara uppfriskande ibland som omväxling, att inte tänka alltså. Så hur jag än vänder och vrider på detta lilla mirakel till människa, alltså jag. Så ser jag faktiskt att herregud, när jag slutade skriva här, då hade jag precis blivit drogfri..Nu har det gått mer än 2 år och nu är jag även nykter från alkoholen sen snart 1 år tillbaka..Det är mycket som har hänt, jag pluggar till undersköterska, fått förstahandskontrakt på en lägenhet och dumpat ett helt gäng med energitjuvar till människor från mitt liv..Vilket har gjort ont, men samtidigt gett mig en otrolig lätthet till trots..Jag är så glad över att hittat tillbaka till denna blogg, även om den bara är för mig, för här får jag svart på vitt vad jag har gjort med mitt liv och hur jag faktiskt har utvecklats.Häftigt Detta skall jag fortsätta uppdatera när andan faller på, skriva av mig och skriva ett kvitto på att jag, jag är faktiskt sjukt stark. Punkt slut.

Ha det gott alla där ute! 

Kärlek